Inlägg

Ska jag blogga mer nu?

Bild
Jag har inte haft lust att blogga, att lägga ut saker på sociala medier. Det har pågått redan länge, men sen coronasituationen blev allt mer aktuell har det känts allt mindre aktuellt för mig att rista in ord och bilder på nätet. Men kanske det kunde vända nu?
Det här veckoslutet deltog jag i Kugges och Ellens skrivkurs via zoom. En skrivkurs på distans, vilket koncept! Och visst var det lyckat, skrivglädjen tog tag i mig igen. Jag har suttit och skrivit på romanmanuset (som jag nu skriver om från grunden) hela eftermiddagen efter att kursen tagit slut.
Det var annorlunda att umgås socialt på distans. Det var förstås inte som på andra skrivkurser då man kunnat gå och äta middag tillsammans med andra deltagare efter dagens skrivsessioner. Nu var jag ju hemma hela helgen. Likt så många andra helger den här våren -- likt så många av de kommande helgerna. Men som introvert känns det nästan som om jag blivit ännu mer introvert av det här världsläget. Jag blev helt slut efter kursen. 

Jag …

it's oh so quiet på bloggen

Mitt bloggande är som vågor och just nu är jag långt ute till havs och njuter av stilla vatten.
Nej, fan, det där var dåligt skrivet. Men jag kan väl säga att jag skriver annat just nu. Allt annat än blogg. Så jag återkommer då jag återkommer (om jag återkommer).
https://www.youtube.com/watch?v=htobTBlCvUU

Refusering nr 2

Bild
Så det här veckan kom min andra refusering, och en insikt om att jag inte heller 2020 blir publicerad författare.


Igen - ingen standardrefusering, och det är jag tacksam för. Jag fick i stället ett låångt email om vad som varit bra och mindre bra med manuset. En helhetsbild som jag saknat redan en längre tid. Och däri fanns nog tankegångar som skavt inom mig också. Men ändå, klart det var tråkigt att få ett nej. Klart att det gör ont att det inte blir en bok... ännu.

Man skulle kunna tro att jag är helt förstörd av refuseringen.  Att jag sitter och svär att jag aldrig mer ska försöka, aldrig mer tro att det jag skrivit kan bli något! Men i stället har jag suttit och skrivit den här veckan. Skrivit på mitt nya manus (jag skriver om det riktigt råa råmanuset från NaNoWriMo 2019) och varsamt och ömt tänkt tanken att jag kan skriva om hela manuset Vivian, Caroline och jag någon gång efter sommaren.

Man skulle kunna tro att jag skäms över att jag blivit refuserad. Men jag skäms inte. 2019…

Uppdatering: väntan, refusering, nytt och snart 30

Bild
Aj, aj, förlåt! Tiden har sprungit iväg och jag har inte bloggat. Men ja... Det med det.
Ni kanske undrar hur det gick med manuset jag skickade in? Nå, jag väntar ännu från annat håll, funderar på att skicka vidare åt flera förlag, och så fick jag en refusering. Ungefär två veckor från att jag skickat in det kom det här på mejlen:


Klart att det var tråkigt att få ett nej. Klart att jag var ledsen. Men om min första manusrefusering någonsin är så positiv att förlaget berömmer mitt skrivande och ser hur mycket jobb jag lagt ner, att jag är välkommen att skicka in ett nytt manus och de till och med förstår om jag vill skicka det till annat förlag – nå, jag bedömer att det här inte direkt är en standardrefusering. Så med tanke på att det här är min första refusering, så börjar det bra. Förr eller senare kommer den här boken, eller en annan, publiceras. För jag skriver bra, utan tvekan.

Jag har det som krävs.

I november påbörjade jag faktiskt en annan roman. En som jag väntat med rätt län…

Manuset är skickat till förlag

Bild
Det har varit tyst på bloggen ett tag igen. Delvis har det att göra med att jag haft fullt upp, delvis med att jag bara inte varit sugen på att blogga. Så, att, joo... 
Men nu har det hänt en grej. Det har liksom framskridit i på författardrömfronten. Jag har nämligen skickat in mitt manus till förlag! 

Det känns konstigt. Konstigt att jag kommit så här långt, konstigt att jag vågat skicka in, konstigt att jag nu sitter här och hojtar vitt och brett att SE HÄÄÄR, ETT MANUS JAG TROR PÅ, ETT MANUS SOM NU FINNS HOS FÖRLAG. 
Jag vet knappt vem jag är längre. Det känns som om jag blottar mig, som om jag hänger ut mig själv inför Svenskfinland och världen. Går det bra, så är det ju fint. Lyckas det så kan de som läser säga att de följt med, typ, nästan från början. Går det dåligt så... Ja, jag vill ju inte säga att det finns de som är skadeglada,  men sen igen är det ju bara mänskligt. Är folk skadeglada så får de väl vara det då, det är inte mitt problem. (Och ni som läser är inte skadegl…

Kung eller bluff

Det är sista september och hela månaden har bara rusat förbi. Förutom en massa jobb så har jag i princip varje kväll och helg suttit och fixat på manuset. Och det har blivit bättre och jag har varit väldigt stolt över det.
Men som jag fått höra åtminstone ett par gånger tidigare så finns det bara två lägen när man skriver: antingen tycker man att man är bäst, att man är kung, att man är ett geni och det man skrivit är the best thing since sliced bread, eller, så tycker man att man är den sämsta någonsin, att det man skrivit är skit, att man borde slänga allt och gå och gömma sig under en sten. 
För mig så blir det senare även en överväldigande känsla av att vara en bluff. Att hur kunde jag någonsin tro att det jag skrivit är värt något? Hur kan jag tro att jag faktiskt kan skriva något roligt? Vem fan tror jag att jag är? Allt kommer gå åt helvete och sedan har jag skämt ut mig inför hela Svenskfinland.
Det finns bara de två alternativen och att balansera mellan dem blir så otroligt …

Skicka in till förlag, nästa?

Bild
För flera, flera veckor sedan lekte jag med tanken att skicka in till förlag fredagen den 13 september. Och för knappt två veckor sedan fick jag Författarskolan-kursens sista feedback. Går tidtabellen ihop? 
Nä.
Jag har lovat mig själv att ge den här romanen tid och kärlek, och just nu behöver den mera tid. Så jag är inte riktigt där ännu, men så småningom ska jag nog få ihop allt och skicka in till förlag. Redan det att jag insett att jag kommer göra det känns helt otroligt. (Sedan efter att det är gjort kommer jag nog bli galen, men jag får väl bara keep busy då.)
Det är konstigt hur bra feedback kan få mig att totalt uppslukas av mitt manus ännu ett varv. Förra veckan funderade jag över vad jag skulle bearbeta, men redan förra veckoslutet var jag igång. Jag tänker försöka skriva varje dag nu tills jobbet är gjort, sedan läsa, fundera och fixa lite till.
På kursveckoslutet fick jag visserligen mycket bra feedback, men det var ju ändå det mer konstruktiva som jag fastnat på. Och det…