Ett år senare


För ett år sedan, idag, så hörde jag rösten. Hennes röst. Rösten för hela romanen som jag skrev på ungefär ett halvår och nu sitter och bearbetar.

Jag tänkte inte på det desto mera, det bara slog mig att det måste börja vara ett år sedan. Att hon levt med mig i ett år nu. Och efter att ha skrollat lite på mitt Instagram-konto så, jo, visst: något inom mig hade definitivt markerat den 10 juli. Det är ett år sedan jag började skriva på romanen idag. De där första första sidorna jag skrev, de finns till viss del kvar i romanmanuset ännu. Klart att det har skett ändringar, men en av nyckelscenerna, den finns kvar.

För ett år sedan började jag med den här romanen. Jag hade ett namn på huvudkaraktären, en röst och en nyckelscen. 

Nu har jag en hel, sammanhängande berättelse. En roman som jag fått fantastisk feedback på, med kommentarer som att jag har "lysande humor" och "bra prosa", eller att romanen är "jätterolig" men har "riktig svärta". Med andra ord, kommentarer jag kommer leva länge på. Samma med skratten. Skratten från de få som faktiskt fått läsa/fått höra stycken ur boken. Det där då det bubblar fram, djupt inifrån. Som jag älskar det. Som jag älskar den här boken på grund av skratten.

Igår kom en känsla över mig. Den var så stark att jag rubbades från allt annat: Det här kommer bli min debutroman. På ett eller annat sätt, det här måste bli min debutroman.

Jag har aldrig känt så med mina tidigare romanmanus. Inte ens närapå. Det enda som ens lite närmar sig känslan är den då jag i januari 2018 skickade in min svärmorssvit till Arvid Mörne-tävlingen. Jag minns hur jag tänkte: Dikter kommer sticka ut - på gott och ont - för ingen kommer ha skrivit nåt så sjukt som mina svärmorsdikter. Och det gick ju väldigt bra med de dikterna. Jag är fortfarande stolt över att ha fått andra pris i tävlingen.

Men lite samma känns det nu. Jag vet att min roman sticker ut. Må det vara på gott och ont.

Jag vet att jag måste få det här klart i sommar. Så färdigt som jag bara klarar av det. Men som tur har jag sommaren på mig. En hel skrivsommar att älska, vårda och sköta om min roman.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Uppdatering: väntan, refusering, nytt och snart 30

Refusering nr 2

Ny blogg, ny och gammal längtan