Jag är rädd


Jag har börjat märka av tidspressen att få manuset klart till Författarskolans slutinlämning i mitten av augusti. Hittills har jag jobbat med början av boken, men nu skulle jag behöva se över resten och plötsligt är jag rastlös igen. Jag längtar ut, jag vill boka in spontana resor, jag vill bränna pengar på onödig shopping, jag vill simma, jag vill ta riktigt långa promenader... Allt på en gång och allt för att jag inte ska behöva sitta med manuset.

Jag vet att det är rädsla som spökar bakom min rastlöshet. Jag är rädd att boken inte blir bra. Skräcken är att om jag sätter mig och jobbar med boken och gör den så bra jag bara kan, så finns det ändå en risk att berättelsen trots det inte håller måttet. Men om jag skjuter upp arbetet och inte "hinner" göra allt det jag borde, om jag inte ger romanen 100 % av min tid och energi, ja, då har jag ju nåt att skylla på om boken inte är bra. 

Men om jag gör den så bra jag kan och det ändå inte blir bra... Jag vet ju att det skulle göra så ont.

Boken håller på att bli en roman som jag själv skulle vilja läsa. Nåt med tempo och drivkraft, humor och allvar. Det finns så mycket som jag tycker om. Jag måste vara modig för att få den klar.

Men just nu är jag rastlös och rädd att jag inte kan leva upp till de krav jag själv har gett mig. Och sen ännu mer rädd att det kommer märkas i materialet.

Så jag skickade de första sidorna åt en vän. För att få höra vad nån annan tycker. Kanske hjälper det att släppa in nån annan i den här världen, så är jag mindre ensam med min berättelse. Jag är ändå i ett sånt skede nu att det börjar bli dags att låta andra läsa. 

Jag behöver reda ut vad som är mina egna hjärnspöken och vad som faktiskt finns i texten.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Uppdatering: väntan, refusering, nytt och snart 30

Refusering nr 2

Ny blogg, ny och gammal längtan