Ett lite ärligare inlägg

Jag i solnedgången i Dragsfjärd. Foto av fantastiska Kristina Grönqvist.

Jag har blivit stel i mitt bloggskrivande märker jag. Det känns inte riktigt äkta att hela tiden tjata om skrivtid och deadlines, men samtidigt är det ju det mitt liv gått ut på nu i augusti. Jag har väl eventuellt blivit lite tråkig då jag stirrat mig blind på skrivlivet.

Nå, veckan som gått kulminerade i... Jag vet inte. Det blev en väldigt intensiv vecka. Jag har skitit i det att jag kanske är tråkig som bara tänker skrivliv hela tiden och helt enkelt låtit skrivlivet ta över. Men ja, andra saker har fått mig ner på jorden igen.

I början av förra veckan satt jag och petade med manuset, men så dog plötsligt någon jag börjat lära känna. Det blev ordlöst ett tag och jag bestämde att manuset fick vara klart för stunden, jag skickade in det till Författarskolans slutinlämning på torsdagen. Jag hade tänkt gå på Konstens natt i Åbo, men verkligheten hann ikapp och jag som ändå jobbat hela sommarn med manuset låg hela torsdagseftermiddagen och -kvällen med migrän. 

Men fredag, lördag, söndag var det skrivliv igen. Det blev releasefest för Rosanna Fellmans Strömsöborna och sedan for man iväg till Dragsfjärd på Kimitoön för att delta i skrivkurs. Och det var ett helt fantastiskt veckoslut. Jag hade hunnit bli lite ängslig över mitt skrivande så där strax efter inlämningen, men den fantastiska feedback jag fick på en text som jag på förhand skickat in till kursen fick mig på andra tankar. Jag kan skriva. Jag kan skriva bra. Och min karaktär Ebba som stått och väntat så tålmodigt i flera månader redan fick både tid och kärlek den här helgen. Jag ser fram emot att fortsätta skriva hennes berättelse.

Så, hög på skrivlivet igen blev det lite av en chock när bilen pajade söndag kväll. Vet inte om den kommer gå att fixa eller om det bara är någon liten grej, men det får vi se. Tur i oturen var det ändå. Jag hade nämligen kört hem både kursdeltagare och kursledare in till Åbo från Kimitoön och det hade gått helt bra. Det var bara när jag och L skulle starta bilen genast följande gång på söndag kväll som det blev problem. Det kunde ha gått dåligt, jag menar, riktigt, riktigt dåligt om problemen uppstått medan jag körde på motorvägen till Åbo, eller så hade det ju blivit rejält pinsamt om bilen satt stopp för hemfärden och vi alla fått åka buss hem till Åbo. Så det blev en wake up call det också, och även om bilen funkat helt fint innan problemen så känner jag mig ännu också ängslig över vad som kunde ha hänt. Men har man bil så har man bilproblem, det är väl bara så det är.

Det är en ny vecka nu. Jag har böcker att läsa, texter jag vill skriva. Jag borde som vanligt jobba med avhandlingen. Det ska bli en lugnare vardag igen och jag ska låta själen vila lite efter all intensitet. Men att få spendera en hel helg med andra skrivande människor har gjort gott. Det har fått mig att inte känna mig så udda över att jag har författaraspirationer. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Uppdatering: väntan, refusering, nytt och snart 30

Refusering nr 2

Ny blogg, ny och gammal längtan